Bästa tiden att beskära närmar sig

Enligt JAS-metoder ansar vi äppel- och päronträd under juli, augusti och september, när trädens växtkraft är på tillbakagång. Då blir det inte lika stark återväxt bland grenarna, som när man beskär på vårkanten. Målet är ju inte en skog av vattenskott, utan en avvägd krona med ljus och luft i.
Jag vill trösta alla med dåligt samvete för att gamla träd har fått stå orörda i flera år: Ett träd klarar sig ganska bra utan vård. Då är det betydligt värre om man får in en okunnig motorsågare i trädgården. Trädbeskärning är ett hantverk som tar tid. Är det länge sedan träden sköttes, får man ta det litet nätt: Kanske lägga upp en behandlingsplan på tre år, så att trädet inte får en chock av att förlora så mycket bladmassa på en gång.
Sågarna bör vara av det slaget som ger en slät yta som står emot angrepp av olika slag och röta. Dessa sågar har gaddar i olika riktningar och fungerar som en serie hyvlar. Det gör att skärytan torkar och läker fint.

Fotot från en vacker trädgård i Mälarhöjden visar inte äppelträd, men kan påminna om att det ibland är ett ganska stort virrvarr att ta itu med för en trädvårdare på nytt uppdrag!

Äntligen JAS!

Vi som arbetar med fruktträd enligt jas-metoden har satt igång! Juli-augusti-september, bästa tiden för vård av äldre äppelträd, päron- och plommonträd. Kunderna har börjat ringa. Det är ju så att varje träd har sina egna behov. Det ser hantverkaren. Man kan inte behandla alla lika, som när någon går in med en motorsåg och brum, brum, chop, chop, så är hela trädbeståndet snaggat.
Dessutom har varje trädgårdsägare sin egen syn på trädets betydelse. Det ankommer på trädbeskäraren att ta reda på ägarens önskemål med varje enskilt träd. Frukten, blomningen, skuggan att sitta i, insynsskydd, grenverkets skönhet när löven fallit, det finns så mycket träden kan ge oss, och nu under jas vill vi ge dem det bästa.
Ett väl ansat träd ser egentligen inte ut att vara beskuret. Det har kvar sin naturliga krona, där varje gren slutar i grenspets. När frukterna kommer, böjs grenarna ned i mjuka bågar.

Maskrosodling i fönstret

Ja, jag vet att sekatören bränner i fickan! Vi försöker hålla ut och lämna de gamla äppelträden ifred, men jag skall erkänna att jag har jobbat litet med några träd vars grenar låg och knaprade på varandra.
Det finns ju annat roligt att göra. Plocka några nässelskott till färskt te, eller råhacka en bunt och lägga på en macka!
Här har jag grävt upp en maskrosplanta och låter den stå i fönstret på en tallrik där den fortsätter att växa. Man kan göra ett dagligt klipp, det blir en billig och kryddig sallad, ungefär som ruccola, gott även i blandning med annan sallad.
När jag skrev "Ätliga växter i skog och mark" som kom ut i flera upplagor från 1975 och framåt, provade jag att göra gratäng av maskrosrötter. Det är preskriberat nu, men den endiveliknande salladen av maskrosståndens vita bladansatser, den är fortfarande intressant. Det står inte i boken, men jag minns att den salladen var god med hackat, hårdkokt ägg i. Och vinägrettsås förstås.
Fotot tog jag förra året, så här långt har grönskan inte kommit i Hälsingland ännu, i april. Men små fina maskrosplantor har jag dragit upp ur trädgårdslandet och stoppat direkt i munnen. En tuss klippte jag på en smörgås med mosad avocado, citronolja, örtsaltet herbamare och så litet solrosfrön på toppen. Mycket gott, mycket gott.

Vårvintervarning för marodörer

Nu ser man redan annonser om trädbeskärning. Det är ofta firmor som arbetar efter förlegade metoder och kapar fruktgrenar på våren så brutalt, att äppelträdens rötter får panik och signalerar till kronan att det behövs mer löv för att ersätta förlusterna. Kronan svarar med att producera massor av vattenskott.
Kommer det en beskärare till fruktträdgården med en motorsåg, säg nej tack! Leta i stället efter någon som arbetar enligt den vetenskapligt grundade jas-metoden. Det är till och med bättre att låta trädet växa fritt och ovårdat, än att utsätta det för stympning.

God jul önskas alla trädvänner

Äppelkäckt - ett ord att retas med? Jag är gärna äppelkäck nu. Kom kyla och matsäck, vi skidar till skogs och gör upp en eld! Röda kinder, gröna barr.
En korg med äpplen utanför dörren välkomnar, jag tar även några som inte så bra klarat vinterförvaringen och lägger dem med fläcken nedåt. Borstar av då och då när det snöat.
Bästa julsalladen: Rå grönkål, riven och klippt till stora flingor, hackade äppelbitar som vänts i en dressing av honung, citron och olja, och så russin. Litet örtsalt.

Insikter om insekter

Apropå kursen jag gick nyss, om skadegörare på frukt och bär, ta en titt på John Hallméns fantastiska foton, som presenterades i Svenska Dagbladet i söndags (28/11). Ledade antenner och otäcka tuggverktyg, gnistrande fasettögon! Adressen är www.flickr.com/johnhallmen. Fackförfattaren Pelle Holmberg, som många gånger svarat på tittar- och läsarfrågor, brukar säga att de allra flesta frågor om naturen börjar Hur blir jag av med...
John däremot, han ger sig ut tidigt på morgonen för att hitta dem. Sen sätter han djuret i en yoghurtburk i sin verkstad (vardagsrummet), och belyser burken underifrån för att få det rätta, mjuka ljuset.

Ett klassrum fyllt med trädvänner

I veckan var jag på kursdag för oss som redan har Grönt kort. Det var så härligt att träffa kolleger som alla är överens om jas-metodens förträfflighet! Dagens lärare Maj-Lis Pettersson berättade att hon hade hittat bevis för att många redan på 40-talet visste att sommarbeskärning är det bästa för träden. Men utearbetarna hade inte så mycket annat för sig på vårvintern, så de gav sig på träden. Människans behov gick före äppelträdens, och sen försvann kunskapen om trädens behov och växtcykel, ända tills sommarbeskärningen fick ett namn och jas-metoden började spridas. Sedan 1999 har ungefär 250 personer gått kursen och fått Grönt kort.
Ämnet för dagen var Skadegörare på frukt och bär, och Maj-Lis är Sveriges främsta expert på området. Hon har bland annat skrivit boken Skydda din trädgård. Nu fick vi lära oss att räkna benen på larver. Lägg upp den på handryggen! När den vill krypa därifrån syns benen bra. Längst fram har den tre par ben, dem struntar vi i. Men under buken sitter ett gäng till, hur många då? Fem par ben (inklusive analfoten), då är det en fjärilslarv, sex eller sju: Bladstekel. Varför behöver vi veta det? Jo, för att åtgärderna är olika, om man vill bli av med fjärilar eller med steklar.
Obs: Den prickiga filuren på bilden har inget samband med individerna i texten!