Spaljéträd, palmetter, kordonghäck

Vi är sjutton trädbeskärare som fått plats på veckans vidareutbildning: Beskärning av fruktspaljéer. Vi har rest till Östergötland från hela landet, från väst- och östkust, från nedre Norrland och Stockholmsområdet. Fokus ligger på renovering av äldre spaljéer. Som i grundutbildningen hos Riksförbundet Svensk Trädgård, då vi diplomerades med Grönt kort, ingår både teori och praktik: Vi repeterar fakta om trädets anatomi, behov, reaktioner på ingrepp, och går sen ut i praktiskt arbete i gamla trädgårdar.
Hallå, undrar någon, vad är en spaljé? Det handlar om en beskärningsmetod och uppbindning för att få trädet att växa platt, antingen mot en skyddande vägg eller som häck, fristående men med stöd. En låg äppelträdshäck kan rama in en grönsaksodling eller en trädgårdsgång eller följa ett staket. Frukt på ett spaljerat träd får mer solchanser än frukt i en rund krona. Känsliga päronträd kan frodas fint även i rätt nordliga växtzoner, om det planteras mot en vägg.
För oss som annars jobbar ensamma är det också härligt att träffas och kanske inleda samarbete. Helt säkert kommer vi att tala om vår mission att berätta för kunderna om jas-metoden, beskärning under juli-augusti-september. Det är inte bara ny kunskap om trädens behov som ligger bakom jas, även på 1950-talet insåg trädvårdare vådan med stympning och att en skog av vattenskott är trädets panikreaktion på en alltför hård vårbeskärning.
Jag återkommer med bilder från kursen!

Vårkänslor och trädkärlek

Efter att trädens vän har flyttat från Järvsö till Delsbo, har bloggen fått en ny överskrift. Men verksamheten överskrider landskapsgränser, jag har inte bara kunder i Hälsingland utan också i Dalarna, Stockholmsområdet, Västergötland och på västkusten.
Vid den här tiden börjar frågorna komma. När senvintern går över i förvår, innan jorden reder sig brukar trädgårdsägarna börja snegla mot träden. Kan du titta på våra äppelträd? Är det dags? Är det rätt tid nu?
Javisst, om någon gren gått av i vinterstormarna, eller om ditt träd har ett virrvarr av grenar som får skavsår där de lutar sig mot varandra, då kan en försiktig översyn göra gott.
Annars är det skäl att vänta till jas-perioden. I juli, augusti och september, då är träden på väg in i vila och reagerar inte lika starkt på beskärning. Äldre träd som utsätts för vårbeskärning, under den period då de växer som mest, strävar att ersätta förlusten genom att skicka ut en mängd skott som ger nya löv. På sensommaren finns inte samma behov hos trädet av ett lövverk som matchar rotsystemet. Allt är lugnare, trädet förbereder inte lika stark återväxt.
En annan regel är lugnande för trädägaren: Det är bättre att inte beskära alls, år efter år, än att skära litet på måfå, utan kunskaper om trädets växt. En stympning kan aldrig lagas, den sätter för alltid sin prägel på kronan.

Vårkänslor trädkänslor namnkänslor

Nu kommer tidningarnas artiklar om att det rycker i sekatörshanden! Men ta det lugnt bara. Alla äldre fruktträd mår bäst av att ansas på sensommaren, under JAS - juli, augusti, september. Vårarbete kan vara att ta bort trasiga grenar eller död ved. Unga träd som behöver stimuleras i sitt växande beskärs också på vårvintern.

 I den underbara boken Trädets tid funderar Christel Kvant på vår förkärlek för att kalla oss vid trädnamn. Ek, Gran, Lind förstås men bland fruktträden är bara äppelträden våra namnvänner, då i den gamla formen Apel. Ett efternamn med plommon, körsbär eller päron i funkar inte!
Kärleken till träd är på många sätt visuell. Illustrationerna i boken är som hämtade ur nattens drömmar, där platser blandas med minnen och föreställningar. Författarens son Viktor Kvant har fotograferat, samplat och lekt med motiven på ett kongenialt sätt, då även texterna är ett rikt collage av tankar, civilisationskritik, tips och ambitiös kunskapsförmedling om träd jorden runt. Familjesamarbetet toppas av författarens son Tobias som formgivit boken. Trädets tid nominerades i fackboksklassen till Augustpriset 2011.

Bästa tiden att beskära närmar sig

Enligt JAS-metoder ansar vi äppel- och päronträd under juli, augusti och september, när trädens växtkraft är på tillbakagång. Då blir det inte lika stark återväxt bland grenarna, som när man beskär på vårkanten. Målet är ju inte en skog av vattenskott, utan en avvägd krona med ljus och luft i.
Jag vill trösta alla med dåligt samvete för att gamla träd har fått stå orörda i flera år: Ett träd klarar sig ganska bra utan vård. Då är det betydligt värre om man får in en okunnig motorsågare i trädgården. Trädbeskärning är ett hantverk som tar tid. Är det länge sedan träden sköttes, får man ta det litet nätt: Kanske lägga upp en behandlingsplan på tre år, så att trädet inte får en chock av att förlora så mycket bladmassa på en gång.
Sågarna bör vara av det slaget som ger en slät yta som står emot angrepp av olika slag och röta. Dessa sågar har gaddar i olika riktningar och fungerar som en serie hyvlar. Det gör att skärytan torkar och läker fint.

Fotot från en vacker trädgård i Mälarhöjden visar inte äppelträd, men kan påminna om att det ibland är ett ganska stort virrvarr att ta itu med för en trädvårdare på nytt uppdrag!

Äntligen JAS!

Vi som arbetar med fruktträd enligt jas-metoden har satt igång! Juli-augusti-september, bästa tiden för vård av äldre äppelträd, päron- och plommonträd. Kunderna har börjat ringa. Det är ju så att varje träd har sina egna behov. Det ser hantverkaren. Man kan inte behandla alla lika, som när någon går in med en motorsåg och brum, brum, chop, chop, så är hela trädbeståndet snaggat.
Dessutom har varje trädgårdsägare sin egen syn på trädets betydelse. Det ankommer på trädbeskäraren att ta reda på ägarens önskemål med varje enskilt träd. Frukten, blomningen, skuggan att sitta i, insynsskydd, grenverkets skönhet när löven fallit, det finns så mycket träden kan ge oss, och nu under jas vill vi ge dem det bästa.
Ett väl ansat träd ser egentligen inte ut att vara beskuret. Det har kvar sin naturliga krona, där varje gren slutar i grenspets. När frukterna kommer, böjs grenarna ned i mjuka bågar.

Maskrosodling i fönstret

Ja, jag vet att sekatören bränner i fickan! Vi försöker hålla ut och lämna de gamla äppelträden ifred, men jag skall erkänna att jag har jobbat litet med några träd vars grenar låg och knaprade på varandra.
Det finns ju annat roligt att göra. Plocka några nässelskott till färskt te, eller råhacka en bunt och lägga på en macka!
Här har jag grävt upp en maskrosplanta och låter den stå i fönstret på en tallrik där den fortsätter att växa. Man kan göra ett dagligt klipp, det blir en billig och kryddig sallad, ungefär som ruccola, gott även i blandning med annan sallad.
När jag skrev "Ätliga växter i skog och mark" som kom ut i flera upplagor från 1975 och framåt, provade jag att göra gratäng av maskrosrötter. Det är preskriberat nu, men den endiveliknande salladen av maskrosståndens vita bladansatser, den är fortfarande intressant. Det står inte i boken, men jag minns att den salladen var god med hackat, hårdkokt ägg i. Och vinägrettsås förstås.
Fotot tog jag förra året, så här långt har grönskan inte kommit i Hälsingland ännu, i april. Men små fina maskrosplantor har jag dragit upp ur trädgårdslandet och stoppat direkt i munnen. En tuss klippte jag på en smörgås med mosad avocado, citronolja, örtsaltet herbamare och så litet solrosfrön på toppen. Mycket gott, mycket gott.

Vårvintervarning för marodörer

Nu ser man redan annonser om trädbeskärning. Det är ofta firmor som arbetar efter förlegade metoder och kapar fruktgrenar på våren så brutalt, att äppelträdens rötter får panik och signalerar till kronan att det behövs mer löv för att ersätta förlusterna. Kronan svarar med att producera massor av vattenskott.
Kommer det en beskärare till fruktträdgården med en motorsåg, säg nej tack! Leta i stället efter någon som arbetar enligt den vetenskapligt grundade jas-metoden. Det är till och med bättre att låta trädet växa fritt och ovårdat, än att utsätta det för stympning.